Regeringen presenterade i november förslag till nya villkor för allmännyttan och grunddragen till framtida regelverk för hyror. Förslaget innebär att den gamla modellen med förhandlingar om hyrorna kommer att vara kvar.

Därmed kommer inte förslaget om införande av marknadshyror som fanns i den statliga utredningen ’’EU, allmännyttan och hyrorna’’ våren 2008 att förverkligas. Bruksvärdesystemet kommer att bestå.

I alla kampanjer för ombildning av allmännyttiga bostäder till bostadsrätter har införande av marknadshyror spelat en stor roll. De som aktivt drivit ombildningsprocesser har fört fram den risken som vore det en naturlag att det måste bli marknadshyror. Många som egentligen skulle velat fortsätta vara hyresgäster och som tyckt bra om allmännyttan har av rädsla för marknadshyror valt att rösta för ombildning.

Så var även fallet i ombildningen av Stockholmshems fastigheter i kvarteret Krukomakaren. Detta fick extra stor betydelse här eftersom utredningen presenterades bara några månader innan köpstämmam. Vi som motsatte oss ombildning är självfallet också emot marknadshyror, men vi såg ingen omedelbar fara att de skulle komma. Men de marknadsliberala krafterna uppfattades av många som så starka att de inte skulle kunna stoppas.

Ändå kunde man med fog påstå att en så stor omställning som marknadshyror skulle innebära inte skulle vara möjlig att genomföra i ett enda slag eftersom det skulle innebära alldeles för stora försämringar för väldigt många människor. Knappast något parti skulle mäkta med att driva igenom en sådan förändring. Allrahelst inte Mats Odells KD som redan  balanserar nära fyraprocentsspärren till riksdagen och därmed skulle sätta Alliansregeringens majoritet i fara. Många som röstar borgerligt skulle också drabbas hårt av marknadshyror - så att införa dem strax före ett val var knappast tänkbart.

Så resonerade vi som var emot ombildningen, men att få förståelse för den synen var svårt.

Naturligtvis kvarstår hotet om marknadshyror på längre sikt. Det finns fortfarande anledning att vara vaksam och skapa opinion för en sund och rättvis bostadspolitik och gå emot att tillgång och efterfrågan ska styra våra behov av tak över huvudet.

Bara någon vecka efter Brf Zinken tagit över Stockholmshems fastigheter briserade den allvarligaste ekonomiska krisen sedan 30-talet när Leeman Brothers gick i konkurs. Nu kom den nyliberala kvartssekellånga epoken och dess ledstjärna avreglering till vägs ände. Idag förespråkar ingen regering längre total avreglering, tvärtom förs starka krav fram på en mer reglerad marknad, till och med i USA.

Jag tycker inte att staten ska detaljreglera människors och företags verksamhet. Men tydliga regler för finans-, bank-, arbets- och bostadsmarknad, som styrs av privata vinstmotiv men påverkar alla människors liv, är helt nödvändiga. Likaväl som vi behöver regler i andra sektorer av samhällslivet.

Den förändrade synen på samhällsekonomi talar för att någon form av reglering av hyrorna har framtiden för sig och att vi kan se en allmännyttig bostadspolitik lika viktig som allemansrätten, denna urstark tradition i vår kultur. Att årets ekonomipris till Afreds Nobels minne gick till Elinor Ostrom, professor vid Indianauniversitet i USA, kan också utså tilltro till vår gemensamma framtid. Hon har i sin forskning visat att allmänningar inte bäst försvaras mot överexploatering genom privatisering eller statlig styrning, utan tvärtom kan bevaras bra genom gemensamma skötsel. Vad som krävs är ett socialt samspel som bygger på tillit, öppenhet och att många deltar i besluten om skötseln.

För den som vill ta del av Elinor Ostroms kunskaper finns många böcker. På svenska har nyligen utkommit "Allmänningen som samhällsinstitution". På Vetenskapsrådets tidskrift Tvärsnitts hemsida finns en essän "Resursutnyttjande, hållbarhet och mänskligt beteende".

Allmännyttig bostadsmarknad, allemansrätt, allmänning - allmänna erfarenheter av gemensamma lösningar. Klimatförändringarna visar tydligt hur nödvändigt det är att dra nytta av de erfarenheterna och skapa regler för långsiktiga lösningar. Om alla bara ser till den egna maximala nyttan går utvecklingen obönhörligen mot överutnyttjande och förödelse av biosfären - den allmänning som vi alla till slut är lika beroende av.

» Regeringens förslag

» Hyresgästföreningens pressmeddelande